toujours

Kvällen! Det började helt snällt i vitan och slutade helt crazy med att försöka ta sig in på bruno (det var block party på hela götgatan så alla ställen hade typ öppet till tre och delade ut gratisgrejer, härligt).
Jag träffade på många väldigt trevliga personer. Bland annat en kille som log hela tiden. Han pratade och log, han gick och log, han satt och log. Det konstigaste av allt är att han verkligen LOG! Det var liksom ett genuint leende fast, hela tiden. Vanliga människor kanske slänger iväg ett riktigt leende i några sekunder, men han sken verkligen hela tiden! Fint. Fast det kändes lite mystiskt att prata med honom, eftersom hans röst låg i samma tonläge hela tiden. Plus att det ständiga leendet förvirrar lite måste jag säga.

Sedan såg jag Killen Med Hunden. Jag stöter på honom lite varstans, på väg till ICA, på tåget från Göteborg (dock utan hund), på tunnelbanan. Det är så konstigt, för igår fick jag för mig att jag kände honom och var en nanosekund ifrån att hälsa, men när han vände sig om och tittade på mig fick jag ingen igenkännande blick från hans sida. Jag kom sedan på att vi visst aldrig har pratat, eller ens hälsat på varandra och hejdade mitt hälsningsinfall lite coolt.


Ikväll ska jag äta libanesiskt och kolla på min kusse som ska springa midnattsloppet.