Snön är borta
Nyår. Jag går på det varje år, fixar och väljer kläder och hoppas och längtar och pirrar. Varje år vaknar jag också gråtandes på nyårsdagen. Det är något fel på mig, jag vet det, jag förstör allt för mig själv medvetet. Krossar det som är bra, mejar ner, tröttar ut, skiter i eller sårar de som bryr sig. Som en maskin gick jag fram genom min kompis festfixade vardagsrum igår. Glas efter glas med bubblig ljus dricka. Robotliknande rörelser. Uppklädda människor som ser på mig, medlidande? För att mitt hår var rufsigt? För att mina kinder var röda och ömma efter din skäggstubb? Det kändes bra att inte tänka, att vara full och hångla och ligga med någon som vet hur man gör. Det kändes bra att forsätta dricka sur bubblig dricka, glas efter glas, cigg efter cigg på balkongen.
Ändå vaknar jag dagen efter och önskar att det aldrig hänt. Önskar att gårdagen kunde glömmas, sprängas i små bitar, läggas i en låda och skicka ut på atlanten. Det finns ett självhat i mig, det är bottenlöst, en svart hål i mig som fylls och fylls och snart är det det enda som finns kvar. Vad gör jag, så eländig och dum. Förtjänar inte ett enda fint ord från någon, och ändå får jag det. Det finns inte mycket bra jag kan skriva, och de som läser detta får skylla sig själva, ni kan skratta åt eller äcklas över min självupptagenhet, den här bloggen är egentligen inte för allmänheten.
Inte ens i mitt rum nerbäddad i min egna säng får jag vara ifred.
Ändå vaknar jag dagen efter och önskar att det aldrig hänt. Önskar att gårdagen kunde glömmas, sprängas i små bitar, läggas i en låda och skicka ut på atlanten. Det finns ett självhat i mig, det är bottenlöst, en svart hål i mig som fylls och fylls och snart är det det enda som finns kvar. Vad gör jag, så eländig och dum. Förtjänar inte ett enda fint ord från någon, och ändå får jag det. Det finns inte mycket bra jag kan skriva, och de som läser detta får skylla sig själva, ni kan skratta åt eller äcklas över min självupptagenhet, den här bloggen är egentligen inte för allmänheten.
Inte ens i mitt rum nerbäddad i min egna säng får jag vara ifred.
Katta
om jag kunde plocka det där ur dig
Snart är det jul. Igen. Den infaller ju varje år, kommer smygande först någon gång i november och drar sen fram lika snabbt som en nysning. Försvinner i en blink, eller i en tår som det brukar vara för mig. Det var en bra jul för två år sedan då du och jag gick ut på juldagen, vi fick öl av din moster som vi hade med oss i plastpåsar. I bilen med din familj, de släppte av oss vid universitet. När vi kom dit var vi redan lite berusade av middagsvinet och jag höll din hand när vi pulsade fram. Snö överallt, en halvmeter, en meter till och med kanske?
Skrattande svepte vi det sista av ölen vi hade i handen, resten gömde vi i den skimrande snön. Långt ner, den var mjuk och fluffig och påsen sjönk. Inne på klubben hånglade vi, dansade, pratade. Jag skrattade på dansgolvet och du trodde att det var åt dig, att jag skrattade åt din dans. Du skämdes, men det var inte därför jag skrattade. Jag fick förklara med kyssar.
till alla fräscha jävlar
Läser jättemånga blogga. Med jättemånga fräscha tjejer. Varje dag en ny outfit, en ny stad. Alltid en snygg kille och perfekt hy perfekt liv. Känner mig så jävlig. Tänkte visa den tråkiga, fula, finniga, ensamma, sanningen.
Jävla pissvinter och pissliv.
Du är snygg men det är allt
Jag vaknar av att killen jag sover hos reser sig trevande upp ur sängen, kliver över mig och går iväg över det knarrande golvet till toaletten. Jag låtsas sova. Han lämnar toalettdörren öppen och ljudet av urinstrålen mot porslinet ekar i den lilla ettan. Varför stänger han inte dörren? Vi har setts tre gånger. Jag äcklas, tycker att han är konstig. Han gjorde samma sak igår när vi kom hem. Lämnade dörren öppen. Den lilla grejen blir plötsligt gigantisk och när han sedan lägger sig ner bredvid mig igen kan jag inte tänka på annat. Hans jävla kissande. Stäng dörren nästa gång, vill jag säga. Men jag ligger tyst med hans armar om mig. Låtsas sova.
har du tändstickor? ja tillräckligt om du vill bränna ner stockholm
Jag är på väg till jobbet. Det är grått, kallt, mörkt och regnigt. Jag kan inte ha på mig något fint för jag måste ha långkalsonger och tusen tjocktröjor för att inte frysa. Stockholm är helt naket nu.
Jag har drömt om dig varje natt. Att jag kysser dig eller att jag ser någon annan göra det. Båda är lika smärtsamma, jag vaknar på natten och vrider mig. Kan inte somna om. Jag vaknar på morgonen och griper tag i kudden grinar illa och känner en saknad så djup som jag vet inte vad. Den försvinner lika snabbt som den kom, det är som att en blixt slår ner i mig. Jag måste skriva om det här för då blir det lite mindre, hoppas jag.
kalla jävla skit dagar
Jag fryser varje dag, inne eller ute spelar ingen roll. På jobbet finns det en man som hatar mig, han himlar med ögonen om jag ställer en fråga och låter dryg i allt han säger. Fy fan för dig! Vill jag säga. Jag försöker för i helvete göra mitt allra bästa och jag sliter som ett djur! Får ingen respekt av någon! Sen så ser du sådär nedlåtande på mig din jävla idiot. Tänker att jag ska smälla i en dörr och gå ut från skolan och aldrig mer komma tillbaka. Ringa lärarförmedlarna och säga ATT NI KAN DRA ÅT HELVETEEEEEEEEEEE!
Jag har också en tanke om att jag låser in mig och bara skriver. Gör något jag kan vara stolt över, något jag kan få spela in och göra på bara mitt sätt.
om jag var hon
Du dansar, du ser inget annat än dans. Alla dansar omkring dig och jag vet inte var jag står, för jag dansar inte men jag ser dig så bra. Du är det snyggaste jag sett, allt hos dig är fint. Ditt hår slänger fram och tillbaka i takt med musiken och jag ser allt, alla tjejer som också dansar, som vill in i din sfär. Jag kan inte se på dom länge, det är så smärtsamt. Hatar dom redan, hatar deras dans och deras fula kläder.
När jag går hem tänker jag på att du kysser henne som du kysst mig. Samma varma läppar möter hennes. Jag gråter och gråter slänger mig i sängen och tänker att jag hoppas i alla fall att du blir lycklig. För jag har fan aldrig känt mig mer olycklig.
kärleken bryr sig inte
Har skinnpaj och känner bara fuck allt!!!!!!
åkaåkaåkatåg
Nu åker jag iväg med min bästis. Kommer tillbaka om 14 dagar. Hejdå
Vackraste jag sett
En vacker ung man i Edinburg och Manchester
inlägg nr
Åh herregud, känner att det borde finnas alkolås på den här bloggen.
bajsmacka
Jag var tvungen att skriva detta.
Jag röker en cigg på götgatan. Det regnar och jag vänder upp huvudet för att möta dropparna, mitt i ett bloss. Jag tänker att jag måste släppa allt nu, du kan inte förbli speciell för mig för då kommer jag inte kunna leva. Sen så tänker jag på er relation, det svartnar i mig. Ikväll smsade du henne och du tänkte på henne men inte på mig, fast vi var på samma ställe. Vi stod bredvid varandra och jag såg, såg henne skriva och tänka. Ni kanske sover tillsammans nu, vad vet jag, det enda jag vet är min jävla svarta känsla. Hur kan man älska två personer så mycket och ändå känna så svart, inför dem?
Sen så tänker jag att det spelar fan ingen roll. Varför ska jag gå runt och må dåligt över någonting jag inte ens kan veta, eller ens ha någon inverkan på. Det spelar FAN ingen JÄVLA roll. Det tänker jag när jag går på gatan bredvid henne och vet att ni smsar och tänker på varandra och jag DÖR, jag dör, lite inombords, men ändå så vet jag att min känsla inte leder någon vart. Hur orättvisst är det inte? Kan inte någon låta mig slippa den äckliga vidriga svartsjukan, i alla fall?
Allt detta bor i mig. Jag vet att det förmodligen inte har med någon annan än mig själv att göra. Jag avskyr det, det är en del av mig själv jag skäms något så in i helvete för, men det hjälps inte. Inget hjälps. Det bara är så och jag får försöka hantera det.
Wäähhh
Vill sova. Tyst drömlös sömn i flera dagar och veckor.
När jag åkte till dig
Jag landade ensam på Heathrow. Precis innan jag klivit på planet i Stockholm, livrädd, så fick jag ett sms där det stod förlåtförlåtförlåt jag tog fel på dagarna. Så själv såg jag mig omkring i det enorma rummet där bagaget kom ut på rullband. Jag var kallsvettig och skakade, av förväntan och också som en efterreaktion på den dödsångest jag känt i flygplanet. För mig var det en skräckblandad förtjusning att du inte väntade där, du var till och med på andra sidan Atlanten! Minns att jag kände mig så liten när jag rullade iväg med min väska över det blanka stengolvet. Vad fan gör jag nu, tänkte jag, medan jag tryckte mig in på tunnelbanan.
Det enda som fanns i mitt huvud var ju du, min inställning hade hela tiden varit att vi skulle ha mötts den kvällen. Åh. När jag tänkte på det vred det sig i magen. Känslan var överväldigande och gjorde mig både lite illamående och yr.
Det enda som fanns i mitt huvud var ju du, min inställning hade hela tiden varit att vi skulle ha mötts den kvällen. Åh. När jag tänkte på det vred det sig i magen. Känslan var överväldigande och gjorde mig både lite illamående och yr.
Jag gick till en thairestaurang och beställde in de billigaste nudlarna de hade. Var inte hungrig, ville bara träffa dig nu. En fönsterplats fick jag och det kändes så bisarrt. Jag var i London, på en gata i Shepherds Bush, helt själv, och väntade på dig. Du var i USA, och nu skulle vi ses. Resa. Det vred sig i magen igen. Jag hade ingen jävla aning vad jag gett mig in på, vad som helst kunde hända. Vi var inte ens ihop längre. Tankarna gick runt i mitt huvud. Timmarna sakta. Jag var trött och längtade efter dina armar. Hur längesen var det vi sågs? En månad? Två? .. Londonvädret gick knappt att gå ut i, vinden blåste rakt igenom min tunna klänning. Jag valde den samma morgon för jag tänkte att du kanske skulle tycka att jag var fin i den. Jag gick på bio i ett tråkigt köpcentrum bredvid vårt (mitt) hostel, bara för att bida tiden. Kunde inte komma på något annat att göra.
Det var ett under att jag ens somnade den kvällen. När jag la huvudet på kudden visste jag att du satt i ett flygplan på väg till mig. Långtbort. Snart här. Det pirrade och pirrade och pirrade i mig. I hostelbaren på våningen under hade de "full moon party" och spelade hög musik och skrek och shottade och hånglade. Jag låg bara i sängen, med två täcken för det var så jävla kallt, och tänkte imorgon. Regnet smattrade utanför.
jag aldrigaldrigaldrigaldrig glömma dig
Nu dör jag. 20 år och några månader sen tog allt slut.
Jag saknar dig. Tänker på allt som var oss varje dag. Går sönder inuti för varje tanke.
Du frågade om du fick kyssa mig. Krash. Första gången vi hade sex. Krash. Första natten på tågluffen i ett rum med 1000 andra. Krash. Dina andetag i mitt öra. Krash. Dina lockar som jag rör runt i. Krash. Du säger att jag är det vackraste. Krash. Henrik i Norrköping. Krash. Dina docs. Krash. Bada i blå lagunen. Krash. Hämta dig utanför porten. Krash. Rostade mackor. Krash. Kyssa i nacken. Krash. Vara i Berlin. Krash. Berlin. Krash. Prag. Krash. Amsterdam. Krash. London som aldrig blev vårat. Krash. De gånger du aldrig ringde. Krash. Allt kraaash.
Utkast från i somras
.
Filmscener
Här kommer några filmscener som är fantastiska
Garden state "infinite abyss"
Garden state "infinite abyss"
Fight club slutscenen
Lost in translation, hejdå-scenen
The Royal Tenebaums, baddrums-scenen
500 days of summer " expectations vs reality"
Candy, "extravagant delight"
Finns ju hur många bra och fina filmscener som helst, men nu orkar jag inte leta mer på youtube. Om någon har ett tips så kommentera gärna!
Jag träffade dig och sen drömde jag om jordens undergång
Jag har haft återkommande i mardrömmar i flera år som handlar om jordens undergång. De skiljer sig åt rent story mässigt, men månen och natthimlen är alltid det centrala. Jag tror ju egentligen inte att det betyder något, jag tror ju på vetenskap och det finns inget vetenskapligt över mina drömmar. Men de är så fruktansvärt starka, och jag vaknar alltid mitt i natten alldeles kallsvettig och skakig efter dessa drömmar. Jag drömmer väldigt ofta konstiga saker som jag kommer ihåg, men aldrig reagerar min kropp så starkt på "vanliga" drömmar.
Händelseförloppet ser ungefär såhär ut i varje dröm: Månen är enorm på himlen, stor, röd och olycksbådande. Det är folktomt överallt och jag känner ett maniskt behov att vara nära de jag älskar. Jag vet alltid något som ingen annan vet. Himlen öppnar sig, och månen slår på något sätt i jorden. Ibland flyr jag, ibland har jag sett "guds öga" (?!) och ibland är det till och med zombies inblandat.
Efter sådana här drömmar, som jag kanske har haft 4-5 ggr om året de senaste 4 åren, är liksom hela dagen efter ångestladdad. Känslan från drömmen lever kvar i mig så länge och så starkt att jag verkligen undrar vad fan som är problemet.
Om jag skulle få kyssa dig
Okej. Jag ger det till 8 februari, då måste jag ha gått vidare. Då får mitt liv börja på riktigt. Tills dess får jag ha ångest och jag får gråta och jag får längta efter hans jävla armar.
