för man ser gårdakvarnar men man ser skiten med
Livet förändras var jag än går
Och det kommer kanske inte alltid vara vi två
Bara så länge det finns stjärnor över oss så
Bara så länge våra hjärtan klarar av att slå
Det är Håkan-feber nu. Det är bra.
det här är mina armbågar jag ska vässa dom ikväll
Det finns mycket som skrämmer mig just nu.
Mest i kroppen. Saker som händer som man inte kan kontrollera, ja rent biologiskt.
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i biologi. Kanske till och med brytt mig för lite.
Blivit äcklad.
Jag tänker bara på hur orättvisa saker kan kännas.
jättenostalgiskk
20 sep
Det här är en sorgens dag.
kan du älska mig som luffaren älskar landsvägen
Du är mitt liv.
Jag älskar mitt liv så mycket.
Jag borde göra dethärochdethärochdethärochdethär
Det regnar lite, och är kallt. Som att hösten försöker förklä sig i gröna löv, fast han finns ändå där.
Jag tänker, på vänner som kanske glömmer för lätt och som man inte får chans att påminna och vänner som jag glömmer bort att ringa fast som jag ändå älskar in i döden. Jag är så lat. Jag har så lätt att sväva bort eftersom att ja, det är lätt. Jag är ego också.
Och jag är kär. Jag har aldrig känt såhär innan, det är stort. Man tror att man vet så mycket om hur allt känns och hur allt är även fast man bara har levt i ynka 18 år, så är det nästan som att man får en smäll på käften och en glödlampa tänds och det där klassiska "ahaaa":et spelas högt. Alla på tunnelbanan hör.
Dina föräldrar hör det inte.
Om det känns i kärlek tusenmiljonertriljoners gånger mer än det någonsin gjort innan, kommer det smärta efteråt tusenmiljonertriljoners gånger mer än det någonsin gjort innan också? Är det något man får på köpet?
Fast så ska man ju inte tänka.
jag vill ge dig allt
1 månad sen sist
Och jag skulle ärligt talat kunna dö nu
bara för att dina andetag smeker min nacke
bara för att det finns ingen som skedar så bra som du
bara för att du är du
du är du och jag är jag och här är vi.
highway highway highway
Vi skulle hyra en stuga vid vattnet i Danmark. Jag, mamma, pappa och min syster skulle bo på en dansk kust i en vecka. Vi åkte bil ner, jag tror att vi stannade en natt i Helsingborg. Jag kommer ihåg H&Ms Divided kläder så väl, för jag ville ha alla brokiga blommönstrade klänningar och senapsgula koftor. Det var så nytt för mig, så magpirrande att köpa en knytblus och ett par svarta converse. Jag minns egentligen inte vad vi gjorde där, var vi åt någonstans eller hur det luktade på hotellrummet eller om mamma och jag bråkade. Men när vi gick på de små gatorna hamnade vi plötsligt i en fantastisk liten skivaffär. De hade allt, och jag var om möjligt ännu mer i extas än vad jag var inne bland H&Ms popkläder. Jag fick The Photo Album av Death Cab. Min första skiva med dem, och den var helt fantastisk.
Jag hade en stor svart band- och skivspelare på rummet i vår stuga, där satte jag skivan på repeat och spenderade timmar i min säng bara lyssnandes.
Jag hade aldrig upplevt något liknande. Jag tittade upp i det mörka trä-taket och tänkte att det här var som plåster på alla mina sår. Jag blundade intensivt och försökte höra varenda trumslag, inanding och ackord.
Ville bli ett med det som strömmade ur den stora bergssprängaren. Jag läste i den lilla boken som kom med, skulle memorera varenda ord i varenda låt. Ben Gibbards ord. De flöt samman så fint, fick mig att vilja gråta och skratta på samma gång.
En kväll gick jag ner till stranden. Jag var 14 år, det var sommaren mellan sjuan och åttan. Jag var kär för första gången och musikfrälst för första gången. Havet såg oändligt ut från den långa sandstranden.
Jag var 14 år.
Det fanns inte ett enda moln på himlen.
Mina bara fötter sjönk ner i den våta sanden där jag stod.
I mina hörlurar sjöng Ben; with your hand on my shoulder a meaningless movement,
a movie script ending
skisser för sommaren
Du och jag ska resa iväg.
Jag har aldrig varit såhär lycklig.
ni kan aldrig förstå
Det är för intimt at skriva om här. Som en stillsam explosion långt in i benmärgen när du ser in i mina ögon i det nattsvarta rummet. Jag kan inte tänka på ett tillfälle då jag mått så passionerat bra som nu.
Jag vill inte vara någon annanstans. Sluta aldrig, stanna här, för det känns som första gången.
hot town summer in the city
Det är så fint.
Sommarnätter. Särskilt när de är delade med dig.
Children wake up!
Nu har jag raderat mitt musikbibliotek som jag haft i fyra år. Det känns sorgligt men också spännande.
god only knows what I'd be without you
Here is London
I London var allt annorlunda. Där behövde man inte köa men man måste stå på listan och man behövde inte betala för det gjorde killarna så gärna. De köpte bord skumpa shots jordgubbar is vodka cranberry juice redbull och öl och allt vad du ville ha. Kanske försökte de köpa dig. Tjejerna var lättklädda eller fulklädda för de hade trasiga jeans eller uggs, ibland såg man någon kort tight lycra klänning.
Vi bodde så fint. I Chelsea där alla sa att det var dyrt och exklusivt, men vi hängde ju på Kosmopol. Vi ville betala men fick inte. Jag saknar det redan. Jag saknar staden, jag saknar parkerna jag saknar folket jag saknar vårt rosévin och våra dorritos. Jag saknar drinkarna och danserna.
imorgon: LONDON
LONDON BABY!
dududududududuud
Vad gjorde jag egentligen innan dig?
landet
Du var så fin där, alldeles blöt i håret och med handduken runt höften.
Tänk att vi hamnade här, ensamma på en gräsplan i min gamla hemort. Du som är så ny.
Jag vill bara gråta för jag känner så starkt nu. Du formulerar allt så bra.
När vi lämnar planen lyfter vi på benen extra mycket för att kunna ta oss fram i de klumpiga gummistövlarna.
När jag blir stor
Min mamma är lite sån. Hon ser smuts fast det inte finns nån, hon städar och städar även fast det kanske inte behövs.
Jag ska aldrig bli så.
here we come!
Jag kan liksom inte få nog. Det finns inget slut på den känslan du ger mig, jag faller bara djupare och djupare.
Kanske är det lite läskigt. För ibland när du testar blåa manchester jackor framför spegeln på weekday vintage avdelningen är du lite för snygg. För mig. Ja jag blir lite knäsvag.
Pirrig.
