landet

Du var så fin där, alldeles blöt i håret och med handduken runt höften.
Tänk att vi hamnade här, ensamma på en gräsplan i min gamla hemort. Du som är så ny.
Jag vill bara gråta för jag känner så starkt nu. Du formulerar allt så bra.
När vi lämnar planen lyfter vi på benen extra mycket för att kunna ta oss fram i de klumpiga gummistövlarna.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0