jag var hos tandläkaren och var nervö och fick ditt sms och såg dig på flera meters avstånd mitt hår var långt och min skjorta rutig

Magisk. Overklig, eller kanske för verklig. Mitt nu, du är nuet för det finns inget minne som jag hellre gömmer mig i än är här med dig. Det finns ingen framtidsvision som jag hellre seglar in i än den tillvaro jag befinner mig i här, med dig.


får panik

De gick aldrig på museum den där dagen. De gick ingenstans, de satt hemma i på varsitt håll och såg tiden passera förbi deras ögon. Hon blickade ner på telefonen då och då, och han bara skrev och skrev och skrev tills orden nästan tog slut.
Att något så bra inte fungerar förstod hon inte. Obotlig optimist, som inte vågade tänka på ett annat alternativ som fanns. Alternativet hängde ovanför hennes huvud dagligen från den stund hans röst sa på telefon att det inte fungerade. Kanske en annan tid kanske inte, sa han också.


nevermind nevermind nevermind nevermind nevermind


tycker om ängbyfester om man får vila ögonen på någons mage

Måste begränsa sig. Det bränner i mig, dina händer och ditt hår. Dina ölburkar.
Din dumma dumma ö.


while you were sleeping


jag kommer alltid vara svag

Jag vill så gärna att du ska rädda mig. Att du ska bryta dig in här mitt i natten krypa ner i min säng, smeka mig över ryggen och viska i mitt öra "nu tar jag dig härifrån". En konkret gest. Lyft mig, skaka mig, säg att jag är den älskade och enda. Vi ska lyssna på fin musik och prata om allt som betyder något och allt som inte gör det.
Jag vill att du ska springa efter mig i natten och skriva brev. Jag vill att du ska lysa, kämpa, vinna.
Men du gör inte det.
För du vill inte.
Så, nu springer jag ut i natten in i mörkret mot en annan hand.

lyckan



Du är lyckan.

eddie vedder

Tack snälla fina.

Det är så konstigt när man inser att hela ens liv är ett triangeldrama. Varför? Det går liksom inte att vara nöjd när det kommer till kärlek. Allting är så himlastormande och fantastiskt eller nerbrytande och ihopkrossande. Jag är så svartsjuk, du är så svartsjuk, du är så kärlekslös och hänsynslös och du är för lugn, men alldeles underbar ändå.
Jag har hört att det är de vi älskar mest som vi också gör mest illa.
(Jag har också hört att den första kärleken är den sista och för min del ligger det väldigt mycket i det)










Klart jag aldrig skulle sluta. Hur skulle jag klara mig?

så konstigt det där

Min blogg är ärlig, det är inte många som läser den. Jag blottar min själ, skriver ner känslor och tankar jag kanske aldrig skulle våga uttala i verkligheten. Så varför kommentera anonymt? Om jag vågar, varför vågar inte ni?
Jag kanske slutar nu, för hemska, hjärtslitande, anonyma kommentarer gör mig ledsen.

The kids are alright
The kids are alright
The kids are alright
I wanna feel brand new
Oh yeah
Oh wow
I wanna be fifteen
I wanna be fifteen
I wanna be fifteen
'Cause I'm sick inside
Oh yeah
Oh wow
Growing up is hard
Growing up is hard
Growing up is hard
The hardest thing
Yeah
Oh wow
I have no friends
I have no friends
I have no friends
I can talk to
Yeah
Oh wow
I got to do a crime
I got to do a crime
I got to do a crime
'Cause I'm sick inside
Oh yeah
Oh wow
I wanna be fifteen
I wanna be fifteen
I wanna be fifteen
'Cause I'm sick inside
Oh yeah
Oh wow
There is no place
There is no place
There is no place
I can feel at home oh yeah
Oh wow


sinatra

I practice every day to find some clever lines to say
to make the meaning come through

du som brände i mig en gång

Det var svart ute. Vi satt i din mammas lilla bil och höll varandras händer. Utanför fönstren lös lysrör och rödljus upp gatorna som annars hade varit så mörka. På din befallning satte din mamma på en skiva med en man som sjöng om ett UFO. Det var ett förtrollande vackert pianospel och jag kunde inte, fast du gav mig så många gissningar, komma på vem det var.

Långt senare när jag hade sett en broschyr med en clown på erat badrumsgolv och din mamma berättat för mig hur det låg till, visste jag vem han var. Jag undrade om mörkret den där kvällen hade något med ditt tillstånd att göra.

Sen fick jag reda på att det inte var mörkret just den kvällen som gjorde det, utan att varje kväll därefter var ännu mörkare.

 

Efter många pauser och ännu fler tårar på telefon passerade tiden förbi oss. Kvällarna blev ljusare och vi fann andra händer att hålla i. Jag hörde hela tiden ljudet av en basketboll mot gymnastiksalsgolv i mitt i huvud, hade jag läst broschyren? Var du sjuk? Var fanns botemedlet?
Min kropp värkte. Jag låg uppe och undrade om din också gjorde det, värkte i takt med basketbollen. Jag är inte viktig, det handlar inte om mig. I vår berättelse är du huvudpersonen och jag berättaren.

Jag fick känna doften av din hud igen. Din mamma var inte hemma och du såg en film. Jag såg bara dig. Tåget var inställt och kanske var det med mening! För oss! Vi var gröna i mellan dina lakan och jag fann att min kropp värkte igen. Den värkte i takt med dina hjärtslag och inte basketbollen, allt var så annorlunda nu.. Värkte din kropp också? Du andades i mitt öra.

Varför var inte tåget inställt nästa dag också.

 

Jag trodde blint på att vår historia inte är lik någon annans. Att våra band inte går att klippa av, att inget någonsin skulle värka så mycket i mig som du. Är det en illusion? Är du mitt tidsfördriv? Har vi slitit ut varandra?

 

Tåget stannar i Stockholm den här gången. Du har varit på andra sidan atlanten och är gladare. Allt är så stort där, säger du, så stort.

Jag ville helst av allt känna lite på dina läppar men det gick inte. Det var en sommarkväll och du bankade på min port, flera gånger och hårt. Visst är inte vår historia lik någon annans nu!

Jag öppnade porten och in kom du som så många gånger förut. Luften runt om oss hade stannat och du var som en magnet. I grön jacka och ljus lugg stod du mot väggen och dina ögon glänste, de glänste och glänste och slet i mig. Slet mig i tusen bitar för att sedan lappa ihop mig igen.


glömde denna


livet


the saddest story ever told

Det är så konstigt med er. När mina tankar äntligen har hunnit sväva till nya håll så kommer ni, smygandes, ringades, facebook-inboxandes. Det är så konstigt med livet, ibland känns det som att du motarbetar mig.

Jag älskar tomma lägenheter på kvällen. Sen kväll, med bara en liten lampa i fönstret som lyser. Man ställer sig och ser ner på gatan, den är fortfarande livlig eftersom det är stockholm. Är det sommar öppnar man kanske fönstret och så blåser det lite lätt, en hårslinga hamnar framför ögonen. Det ska vara helt tomt och släkt i resten av lägenheten, den ska tro att man inte är där. Så tyst är det. Det är rätt mörkt också, men dina ögon lyser så jag ser dig hela tiden. Fast du känns mest, du känns mycket mer än du syns.


in dreams emotions are overwhelming



-Why me?
- Because everyone else is boring. And because you are different.

om en annan som inte alls är som du och som gör mig lycklig

Är så lycklig! Tänk att jag får en sån fin fin hand i min. Jag drunknar nu, är det okej? I dina ögon, dina händer, din doft, din famn.. Det växer så i mig.

kladd som du skulle säga

Jag tänker ofta på att det kanske var hårfärgen, längden eller min smalhet. Kanske tjockheten och kläderna jag hade på mig. Ett album i min skivsamling som inte dög eller mitt ohälsosamma intresse för death cab. Kanske var det min lite för blåa pappa eller min lite för spetsiga näsa. Jag kanske var för oinsatt eller för insatt eller för lik eller för olik. Tyckte du kanske att jag var otillräcklig och alldeles för uppmärksam, efterhängsam eller omtänksam? Kanske var jag helt bristfällig inom allt. Eller lite för mycket. Lite för oduglig och lite för ful. Eller kanske tvärtom.
Nej just det, heter det inte "det är inte du, det är mig det är fel på".

till malin

Jag minns när vi inte kände varandra. Vill helst inte minnas det, för jag gick ju miste om så mycket. Du satt på mitt golv och såg skärrat på hanna när jag berättade om en dröm jag drömt. Hur skulle jag veta att en du skulle lyfta min tillvaro så mycket? Att du skulle bli den bästa personen att prata med och utbyta tankar, ideér, konstverk..
Du har något så speciellt, unikt. Du är inte bara en fantastisk lyssnare, du tar in allt så bra och möter konflikter på ett så säkert och lugnt sätt. Du har så många fina egenskaper jag själv försöker plocka på mig och utveckla. Kanske är du den klokaste 17åringen jag mött, och din talang.. Den sträcker sig inom så många områden att jag blir helt snurrig.
Jag kan inte hitta ord som beskriver hur fantastisk du är. Jag tänker ofta på vilken ambition och motivation du får när du brinner, jag har nog aldrig sett något liknande. Du inspirerar och får mig att tro att vad som helst är möjligt.

Om jag nu fick välja en person, som förtjänade allt det som väntar dig. Inte bara det, utan en person som förtjänar allt fint man nu kan tänka sig att livet har att erbjuda, så skulle jag välja dig. För du är så värd.

Vi går runt eriksdal med sassa och lägger oss på din soffa. Spelar musik från din iPod och dricker té, kaffe.. Vad pratar vi om? Allt som betyder något och allt som inte betyder något. Du hjälper mig. Jag behöver inte ens säga något. Jag somnar nästan här.. låt oss göra ett mästerverk av ord och bilder för jag vet att vi har det i oss.. du och jag..
Du gör mig så lycklig. Vi äter frukost på Rival och sen åker du till din skola och jag till min och har jag sagt att jag älskar dig



you say life is a dream


thooouughhh you do me wrong now

Finns människor som är så fina att observera. Som skiner när ingen annan tittar.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0