toujours

De gick aldrig på museum den där dagen. De gick ingenstans, de satt hemma i på varsitt håll och såg tiden passera förbi deras ögon. Hon blickade ner på telefonen då och då, och han bara skrev och skrev och skrev tills orden nästan tog slut.
Att något så bra inte fungerar förstod hon inte. Obotlig optimist, som inte vågade tänka på ett annat alternativ som fanns. Alternativet hängde ovanför hennes huvud dagligen från den stund hans röst sa på telefon att det inte fungerade. Kanske en annan tid kanske inte, sa han också.