toujours

Jag vet precis vad jag vill. Men hur tar jag mig dit? Kan inte någon drivkraftig hjälpa mig på vägen? Jag skulle kunna skriva brev och sånger och serenader men prata. Hur gör man det? Hur gör jag det?
Jag vill stå i publiken när Yeasayer spela. Vara berusad och dansa, sjunga med, kyssas och känna adrenalin. Jag är så trött på allt grått. Jag vill också åka till Thailand och bränna mig på magen och klättra i berg. Jag är så trött på all sorg, jag vill skratta tills jag kippar efter andan. Jag är trött på att prata, jag vill känna kyssas röra.

Snart flyger jag iväg i konstiga känslostormer som först för mig upp bland alla moln och sedan ner i jorden. Upp och ner uppochneruppochneruppochneruppochner. Virrvarr av glada och elaka färger omfamnar mig medan alla min vänner står precis nedanför och håller i ett skyddsnät.

Haha..

Alldeles rött. Hela huset var så rött. Ett litet träd med några kulor och ditt rum. Foton och berättelser, individer och människor, historier och hjärtan jag aldrig kommer få känna. Vill veta mer, mer om dig. Lägg dig här på min säng (den är ändå för stor för bara mig) och berätta.
Jag ska lyssna.

Vill skratta och gråta på samma gång.

Vill helst inte göra så mycket annat än att spela super mario bros och tänka på dig.

Sakta, sakta.. Försiktigt och jättelångsamt. Vi skålade in ett nytt år på HGs tak och fyrverkerierna lyste upp allas ansikten. Iskallt, någon undrade hur många som skulle frysa ihjäl ikväll.
Det blev så bra, första dagen på det nya året. Det spritter i mig, färdas långsamt genom mitt blod och jag kan inte tänka på något annat. Förstår inte hur man någonsin skulle kunna tvivla på nyårsafton.

So this is the new year
and I don't feel any different

the clanking of crystal
explosions off in the distance
in the distance..

so this is the new year
and I have no resolution

it's self-assigned penance?
for problems with easy solutions

1. Death cab for cutie 2. Francoise Hardy 3. Nina Persson 4. Yesayer 5. Yeasayer 6. Zoey Deschanel 7. The Cardigans 8. Ben Gibbard

På bion går världen under om två år och jag ligger sömnlös i min säng till ljudet av amerikanska röster från tv:n. Om jag ska dö om två år måste jag börja leva nu om jag ska hinna tänker jag förtvivlat. Måste uppleva mer kärlek kärlek kärlek kärlek. Konsten då och kulturen vad händer med den. Och livet, vad händer med det?

Ibland känns det som att det bara är jag som försöker. Jag älskar ju dig.

Mamma och jag gick omkring i affärer i dag. Det har slutat töa och frusit på igen, jag undrar om det gamla året beslutat sig för att stanna kvar ett tag. 5 dagar eller så. Vi hittade inget och sen skulle vi fika men jag hällde salt istället för socker i mitt kaffe, dumt. Det smakade så konstigt, kunde inte dricka upp det och förlorade därför 32 kronor i salt kaffe.
Det kanske inte låter som någon stor förlust men jag var ändå för snål för att köpa en ny kopp.

Jag dansade så mycket. Struntade i killars händer som letade efter något att klämma, för att det var så fullt, människor överallt som snurrade i mitt huvud. Jag kollade bort också, när du tog hennes hand. Jag var på väg mot dig för jag visste (trodde) att du satt ensam. Vände snabbt när jag såg att det visst var någon söt brunett som hade gjort dig sällskap. Jag vill verkligen att du ska hålla andras händer kyssa andras läppar men jag vill inte se. Inte riktigt än.
Jag saknar inte dig utan någon. Någon som inte lämnar ena foten utanför utan ger mig hela handlingen och innehållet.. jag blir inte besviken, det vet jag.

Det töar ute nu. Det gamla året rinner bort i gråsmustigt vatten. Det trillar ner från alla tak, människor slaskar omkring i det på gatan. Det var ändå dags nu, tänker alla. Bort med det, försvinn iväg så att vi kan fylla våra gator och liv med något annat, något nytt.
Det är 5 dagar kvar till det nya året. Det är så stort, ett helt nytt år som man ska fylla. Men det är alltid mer nytt på pappret, för mig skulle det kunna vara vilket månadsskifte som helst, bara det att man dricker champagne och smäller fyrverkerier. Man lovar så mycket och hoppas så mycket och tänker så mycket, men det blir aldrig riktigt så i alla fall.


Jag önskar ibland att jag hade ett syskon att dela allt med.

Det är jul, och är det bara ett slumpmässigt sammanträffande att det rimmar på kul?

Just stay there
Cause I'll be comin' over
While our bloods still young
It's so young, it runs
Won't stop til it's over
Won't stop to surrender

Songs of desperation
I played them for you

Won't stop til it's over. Won't stop to surrender a moment a love a dream a laugh a kiss a cry OUR RIGHTS OUR WRONGS.

Förlåt för det där inlägget. Var trött och flummig.

Jobbar nu. Eller, rättar sagt, copy paste:ar. Det är verkligen det roligaste jag någonsin gjort.
På fikarasten kändes det som att jag var med i "De ofrivilliga".

- Snö, man fastnar i det när man går och halkar pyttelite. Varje promenad blir lite jobbigare.
- Jul. Så fint sätt att försöka lysa upp den mörkaste och dystraste tiden på året.
- Romantik, en idealistisk dröm om kärlek och skönhet som jag ständigt förlorar och gömmer mig i.

Kärlek. Lek. LEK. Någon har sagt att när man är skådespelare är det som att vara barn förevigt. Man måste kunna bli ett barn för att kunna spela. Kunna skämma ut sig, göra fel och göra rätt. Tror inte att det finns något rätt i teatern, precis som i kärlek. De är så lika? Eller hur? Två olika lekar. Hahahah..Hahahah..Hahahhaha..

Man gör lätt det, fastnar alltså.

Anstränger mig så mycket för att försöka förstå mamma. Förstå henne ilska och hennes oförståelse. Älskar henne obeskrivligt mycket och vill så gärna att hon ska se mina potential, men hon säger att hon har gett upp.
Jag tänkte.. jo jag tänkte försöka motbevisa.