toujours

MINA VACKRA HERRAR OCH GLÖMSKA DAMER, LÅT MIG PRESENTERA EN MONOLOG I TVÅ AKTER SOM HANDLAR OM HUR MAN FYLLER ETT TOMRUM MED POESI OCH SPRINGER TILLS BENEN FALLER SÖNDER I MOLEKYLER
EN PJÄS I HUR MAN LYFTER FRÅN MARKEN SAMTIDIGT SOM MAN FALLER
EN HANDBOK I DUMDRISTIGHET (OCKSÅ KALLAD ROMANTIK)

En pjäs av och med Agnes Ström.

"Bra, jag ringer dig imorgon och tänker på dig ibland när jag slår i tån eller hittar en tjuga på gatan och ibland annars också"

"Saknade dig en del idag. Gick in i en dörr och kom på sämre tankar"

Sommaren tar slut, men vi kan ju alltid låtsas och supa på varandras innergårdar och ha grillkvällar tills det är så mörkt och kallt att vi åker någon annanstans och dansar och svettas fast inomhus. Den glöms bort så fort.

Förstår inte vad det är i mig som sliter och drar och håller fast i dig så hårt. Jag sprang ner för grusvägen som ligger precis intill golfbanan och har ett dike på ena sidan och häckar på andra sidan och skrek ut hur orättvisst du är.
Det är menar jag.
Ibland glömmer jag bort allt sådant där och tänker att vi kan åka till Berlin och kyssa varandra på övergivna nöjesfält och dansa på trånga tyska svartklubbar och klippa hål i våra tröjor.


ISTÄLLET anklagar du mig och jag dig och nu kan jag inte ens se på dig ordentligt. (Jag vill så gärna hata dig)

Fick brev idag från världens bästa vän. Utan dig skulle inte solen lysa lika klart eller himlen vara like blå och jag skulle knappt kunna gå.. Älskar dig.

Du är så vacker.

Min mamma skriker och jag lyssnar
det är alltid så
för jag orkar inte
om jag skrek skulle det vara som ett slags bränsle för henne
det bara kommer mer, hon triggas upp
Så därför lyssnar jag.

Ibland så tycker jag det är lite orättvisst, att hon får vara arg och inte jag. Att hon kan skrika utan att helvetet bryter ut.

Orka.

En sista mening i en monolog ett farväl ett goodbye utan det där som är good något nytt som springer in men bara dårar rusar in och då kanske jag är en dåre för du rör dig inte ens framåt men slipper i alla fall känna och jag, jag känner så jävla mycket hela tiden. Så du skriker och viskar för du är full och jag är full och neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna alla dansar för stockholm brinner (under marken, snart rasar allt och vi får flytta till frankrike)

VAD JAG BRYR MIG OM NU
ÄR ATT SE DIG GRÅTA
FÖR JAG HAR GRÅTIT! OCH DU RINGDE ALDRIG!
VAD JAG BRYR MIG OM NU ÄR ATT DU KALLAR PÅ MIG
ÄVEN OM JAG INTE KOMMER TILLBAKS TILL DIG

ÄR ATT DU KALLAR PÅ MIG
ÄVEN OM JAG INTE KOMMER TILLBAKS TILL DIG

En gång fick jag för mig att solen alltid sken när vi träffades. Försökte dra mig till minnes någon dag som den inte hade gjort det, kunde inte komma på ett enda tillfälle.
3 månader senare hittar jag en hel mapp med bilder på dig och grått regn i bakgrunden. Tänk att jag aldrig såg det.

Eller hur jag drunkar i dina ögon men samtidigt inte kan släppa tanken på rummet i dalarna och hans ansikte som blänkte av feber och ögonen som inte såg mig genom dimman.
Och hur mycket du ser.

Jag vet inte om något håller på att ta slut. Jag vet bara att jag håller på att ta slut. Sakta har allt sugits ur mig och ut i världen. Ser hur människor går igenom luften av mig nere på gatan. Ser hur du viftar bort den framför ditt ansikte. Ser hur den fylls av avgas och matånga. Snart finns ingen luft kvar i mig, ju mer som försvinner i mig desto längre bort kommer du. Jag kan inget göra, jag står och ser på hur vi förstör varandra. Hur luften som redan försvunnit ur dig sakta rinner iväg ur mig. vi kan inte andas, vi kvävs under vikten av varandra. När blev allt så svårt?

I en nerpissad hiss med dig
I en nerpissad hiss med dig
I en nerpissad hiss med dig
I en nerpissad hiss med dig

Jag älskar dig så mycket hur klok du är hur du ler att du bor där du bor och att du är så klok nämnde jag det? Jag vill helst visa hela världen men det är inte min grej att lägga upp bilder på bilddagboken och skriva älskling älskling älskling ÄLSKLING. Jag kanske låter pretto men det känns ytligt. Shallow. Jätteshallow. Och du finns ju så djupt i mig att jag inte kan använda mig att några ytliga metoder för det blir aldrig samma sak. Det blir aldrig samma sak.

Det är onsdagkväll. Kl är 19.48. Jag ska sätta på mig ett linne. Solen skiner, himlen är blå och morrissey står på. Ska på fest på söder och det känns jävligt bra att det inte är i typ bromma som allt annat. Saknar Erik en aning, en aning mycket. Åker till Mariefred imorgon, ska bli trist. Fast får kanske träffa Malin. Känns bra.
Tänker inte anmäla min blogg till way out west tävlingen för jag orkar inte skriva feta-seriösa-pretentiösa-musik-INLÄGG i min dumma lilla blogg!
Jag kollar ner och ser mitt where the action is band som sitter runt handleden. Ler lite. Ler lite mer. Funderar på att sätta på sista scrubs dvdn i säsong fyra. Borde kanske börja pallra mig till festen. Orkar inte gå till Erstavägen. Orkar defintivt inte lyssna på lisa Miskovsky. Lyssnar på Bon Iver istället som sjunger COME ON SKINNY LOVE JUST LAST THE YEAR och rör min benmärg. Sen så kommer trumslaget.
Ska söka jobb som körsbärsförsäljare utanför ikea. Pappret ligger framför mig jag måste bara maila mitt CV till Mr Saheb på Swedish Asian Import. Någon är på talangen just nu. För tre eller fyra år sedan var jag också det. Det var jättevarmt eller lagom, fönstret stod öppet och våra hår blåste lite och det var natt men inte alls särskilt mörkt.
Jag hatar att glömma. Jag älskar minnen lika mycket som jag hatar dem. En fantastisk stark hatkärlek. Tänk om man fick välja vilka minnen man skulle komma ihåg? Det kanske vore dåligt. Ben Gibbard sjunger att the gift of memories is an awful curse. Det är kanske det. Men sedan kommer acceptans och då är man glad att man står kvar på grusvägen vid häcken påväg till skolan med alla de där minnena.

Nu är klockan 19.58. Jag går snart ifrån datorn till garderoben och sätter på mig mitt linne samtidigt som band of horses sjunger THE END IS NOT NEAR ITS HERE.

Och när de sedan insåg att deras kärlek var precis lika tunn och obekväm som den där bäddsoffan. Det var inget hjärtslitande farväl, men när de gick ifrån varandra kände båda att de hellre låg på en hård bäddsoffa från ikea, än på golvet.