raindrops keep falling on my head
Vill skriva om obetydliga saker som vad jag tänker ha på mig imorgon eller hur mycket halsduken som jag köpte kostade. När jag ser ut genom fönstret är himlen grå och huset mitt emot tomt.
two weeks
Älskar när löven faller av och gör marken gul röd orange när det är en blå himmel och en stor sol men ändå så kommer det rök ur munnen när man andas. Då måste man hålla händer inuti fickan och gå hem och dricka kaffe i sängen och lyssna på Thom Yorke vinylen som du köpte i Amsterdam.
Tänker låtsas som att jag inte hörde vad ni pratade om, jag blundar och pratar och dricker istället för att det är så mycket enklare. Som den där gången som du sa "jag är så rädd för att vi kysser varandra istället för att prata bara för att det är enklare så".
Jag är också rädd.
Tänker låtsas som att jag inte hörde vad ni pratade om, jag blundar och pratar och dricker istället för att det är så mycket enklare. Som den där gången som du sa "jag är så rädd för att vi kysser varandra istället för att prata bara för att det är enklare så".
Jag är också rädd.
franke
Du har blivit så smal och blond och, stor. Du är klok och inte alls rastlös! Var försvann det? När försvann det?
Det känns som att jag har missat dig. Du slängde iväg mig och plockade upp mig igen och då,
då hade du förvandlats.. kanske.
Jag önskar ibland att saker aldrig förändrades. Det vore så skönt.
Det känns som att jag har missat dig. Du slängde iväg mig och plockade upp mig igen och då,
då hade du förvandlats.. kanske.
Jag önskar ibland att saker aldrig förändrades. Det vore så skönt.
snygg
jag har kommit hem
Dublin.
- Smutsiga tegelhus
- Instängd värme
- Vind
- Öl
- Öl
- Öl
- Två secondhand affärer
- Teaterfestival
- Dr martens
- Stor säng och toblerone
- Trevlig och ödmjuk personal på American Apparel
- Smutsiga tegelhus
- Instängd värme
- Vind
- Öl
- Öl
- Öl
- Två secondhand affärer
- Teaterfestival
- Dr martens
- Stor säng och toblerone
- Trevlig och ödmjuk personal på American Apparel
hemsan
Jag har tagit sprit från min pappas spritskåp. En salig blandning ska jag försvinna in i helgen och jag tänker inte ringa någon den här gången och jag tänker definitivt inte pussa någon. Tänker bara vara lite sorglig men vet ni vad
Det gör mig inget.
Det gör mig inget.
närmanärungvillmanvarahög
Nu gör det inget om jag dör för nu vet jag vad mina läppar är till för, och JAG VET ATT DET ÄR FEL MEN DET KÄNNS SÅ SKÖNT
crawl crawl back
Jag ska packa nu. Jag ska packa ner två tröjor saknad och mina byxor med ångest och en tjocktröja av nu-släpper-jag-taget-föralltid. Packar ner böcker där det bara står om oss och min snälla-förlåt-mig-jag-älskar-ju-dig klänning, perfekt för tårfyllda kvällar på irländska pubar.
Stoppar ner en halsduk också, så att jag kan svepa in mig i du-bryr-dig-inte-längre.
Stoppar ner en halsduk också, så att jag kan svepa in mig i du-bryr-dig-inte-längre.
sorglig
Jag ser dig men du ser inte mig och jag sjunger för dig men du hör inte mig och jag väntar på dig
men du väntar inte på mig.
men du väntar inte på mig.
hela världens hunger
ni gör mitt liv värt
Mår så bra när ni är här och skriker och spelar. När vi kan ligga i sängen och hålla om varandra och prata om musik och amsterdam och du kanske masserar min nacke lite. Vilken trygghet, för jag vet att den dagen jag faller så står ni där med plåster och kuddar och den dagen jag gråter rusar ni till mig med näsdukar och när jag skrattar skrattar ni med mig. Vi gör om löparö-filmklipp till resereklamer och dricker te och spelar party alias tills våra röster försvinner i alla ordbeskrivningar och skratt.
stanna hos mig
Jag önskar att man kunde spara avbrutna vänskapsband och kärleksband, plasta in dom och ha dom på den finaste platsen i sitt rum. Alltid gå dit när det känns hemskt, när man har blivit främlingar eller fiender eller något annat, gå dit och ta ett band och veta att personen alltid finns där. Hur osams eller främliga man än blivit så kommer alla vänner och kärlekar alltid vara och förbli speciella i de där banden.
Föralltid.
Föralltid.
sånt man säger
Du tryckte min hand och sa "jag har tänkte på dig varje dag i tre år"
Men det är ju dåtid, de åren har redan gått.
Nu då?
Men det är ju dåtid, de åren har redan gått.
Nu då?
jag är
| högstämd, gripande, rörande, känslosam, fylld av patos, lidelsefull; högtravande, melodramatisk, svulstig; löjeväckande, ynklig, ömklig, misslyckad |
hela natten älskling
Varje dag i några veckor har jag sökt igenom posthögen som brukar ligga framför mina fötter när jag kommer hem från skolan. Varje dag har jag vetat att det ska komma, att det ska ligga där bland mina skor. Känt hjärtat i halsgropen, känt blodet pulsera osv. Men det har alltid varit en besvikelse, fram tills nu.
Idag när jag slutat att hoppas och nästan gick förbi högen, så låg det bara där, och jag visste att det var ifrån dig.
Men hur kunde jag veta? För du är precis som mig, och jag hade gjort samma sak.
Idag när jag slutat att hoppas och nästan gick förbi högen, så låg det bara där, och jag visste att det var ifrån dig.
Men hur kunde jag veta? För du är precis som mig, och jag hade gjort samma sak.
döden berövar oss möjligheter
Idag stod jag på stora scenen på stadsteatern och såg ut över alla de där tomma stolarna och blev nästan lite tårögd.
älskade
WEMIGHTASWELL
Vi gick på Dalì utställningen och jag kände mig så fin där brevid dig. Men det är så svårt när hjärtat drar åt två olika håll, förstår du?
idag avslutade?
"Jag behöver hjälp med en läxa nu. Jag ska skriva en novell med mycket miljöbeskrivningar, vad ska jag skriva om?"
"Du kan skriva om en hund som vill gå in i lägenheten. Eller Stockholm utan vatten. Om det lilla huset med en parabol, om en bro som vibrerar när tjocka män går över"
"Om den snygga killen som står framför mig."
"Tror du att det räknas som en miljö?"
Hans mörka siluett som försvinner bakom den tunga grinddörren ut mot gatan. Dagsljus, ljudet av vind som blåser. Doften av avsked, hjärtat som bryts ner lite när hon måste vända ryggen åt honom.
Varför är allt så komplicerat?
"Du kan skriva om en hund som vill gå in i lägenheten. Eller Stockholm utan vatten. Om det lilla huset med en parabol, om en bro som vibrerar när tjocka män går över"
"Om den snygga killen som står framför mig."
"Tror du att det räknas som en miljö?"
Hans mörka siluett som försvinner bakom den tunga grinddörren ut mot gatan. Dagsljus, ljudet av vind som blåser. Doften av avsked, hjärtat som bryts ner lite när hon måste vända ryggen åt honom.
Varför är allt så komplicerat?
skulle aldrig bli så
Allt är så svårt. Kan inte hålla kroppen ifrån sådant som gör mig ledsen och idiotisk, kan inte sluta titta på människor som har allt det som jag inte har som är mycket finare än jag. Kan inte sluta kyssa dom som kallar mig perfekt och dom som kallar mig idiot. Är den anledningen okej? Kan ni förlåta mig för allt dumt jag gjort de senaste veckorna då? Lovade alla att jag inte skulle vara den som stod på knä tillslut, men nu gör jag det i alla fall och är så sorglig.
