So much past inside my present
Jag åkte en station för långt idag, så jag fick springa ut och byta vid Skanstull. Virrpanna.
På tal om ingenting och allting tror jag att 2008 kommer att bli riktigt bra. En bra start måste ju betyda någonting.
Eller ingenting?!
Okej, eftersom virrpannan bosatts sig i mig borde jag sluta skriva nu. Så godnatt, mina 6 trofasta läsare!
The great Shakespeare
Ur En midsommarnattsdröm av William Shakespeare
HERMIA
Vad du är olik dig! Vad ska jag göra?
Var går den gränsen, om du hatar mig?
Hatar du mig? Min älskling, vad har hänt?
Jag är ju Hermia och du Lysander,
Och jag är lika vacker nu som nyss.
På en natt har du hunnit älska mig
och lämna mig - Gud, det är inte sant!
Menar du allvar? Att du hatar mig
och älskar Helena.
Å du din kräftsvulst! Skådespelerska!
Din kärlekstjuv som smög omkring i natten
och stal hans hjärta från mig! Nu förstår jag.
Hon har lagt märke till att hon är längre,
en liten aning längre än vad jag är
Och med sin längd, sin ståtliga figur,
sin jättehöjd, har hon förtrollat honom.
Vad ska jag göra?
Pjäsen som vi ska sätta upp på Calle flygare, och monologen jag har valt för mina intagningsprov.
Nåja, olycklig kärlek är inte alls svårt att relatera till. Känns som att det kommer gå ganska bra att sätta sig in i Hermias roll.
Hoppas.
Sjuan byts ut mot en åtta, men sen då?
2006 var så mycket bättre, och hur jag än försöker så kan jag inte sluta att jämföra åren. Det som stör mig mest är att de ju faktiskt bara är år. En vissa summa dagar. Känns nästan lite som att jag skulle börja summera varje månad när nästa börjar. Eller okej, inte riktigt så men nästan.
2006 var iallafall bäst. Jag tror nog att det alltid kommer vara det, och när jag är gammal och sitter inför döden kommer jag att tänka; "Jaa, år 2006, det var tider det."
Torris
Åh, jag visste inte att det var ett måste. Jag kanske är konstig som kan ha roligt utan att tvinga mig själv att dricka något som smakar piss, för att sedan tappa kontrollen över mig själv och inte komma ihåg allt det "roliga" jag gjorde, dagen efter.
new years eve
Försökte förtvivlat hitta en bra bild på mig och Malin tillsammans. UTAN RESULTAT.
The new year
a ghost?
Malin sitter och plånkar på hennes halv-akustiska, det låter fint.
Malin har sminkat mig, det hela resulterade i en väldigt fräsch mix av clown/fjortis/prostituerad.
Malin är, även hon, fint sminkad. Jag var aningen inspirerad av twiggy, sextiotal.
Malin stannar över nyår!
Malin har brunt hår!
Malin heter Rosén!
Malin har också tagit bilden.
Lukas
Monkar och jelly beans
Men så fort jag kommer i närheten av datorn kommer en inre liten surpuppa ut. Surpuppa är nog i mildaste laget.
Idag ska vi åka ändå till Solna Centrum, vi har en mission. Blåa linjen here we come! (Om Malin hade planerat att någonsin kliva upp ur sängen)
-DIN BÖÖG!!!! MEN ÅÅHHHHHHHH AGNEEEEEEEES!!!!!
Oops, måste kila.
Dalmål och klättrande prinsar
Det planterade en idé hos lill-agnes, och jag började precis som honom fantisera ihop olika saker innan jag skulle sova. Ofta sånt som var så långt ifrån min verklighet i 90-talets Smedjebacken som möjligt. Ena kvällen var det en prins som red in på skolan och tog med mig till ett medeltidsslott någonstans långt bort, och andra var jag Alice i underlandet och hade teparty med en talande kanin. Jag såg framemot mina små verklighetsflykter på dagen och brukade verkligen njuta av att gosa ner mig i sängen på kvällen.
Men på nåt sätt försvann den här vanan, och efter flytten till Mariefred låg jag mest i sängen på kvällen och lyssnade efter ljud. Jag var nog helt enkelt för cool.
Jag kom att tänka på det här nu, idag. Jag hörde nyss ett ljud utanför mitt fönster, det lät som att någon försökte ta sig upp för väggen. En tanke svepte förbi mig att det kanske var en charmig och smart ung prins som hade kommit för att rädda mig? Rädda mig ifrån min förhållandevis trista vardag, till kanske en privat Ben Gibbard spelning i Seattle?
Nuförtiden när jag ska sova och behöver en verklighetsflykt sätter jag på en bra film, eller läser en bra bok. Fast fantasin är egentligen bättre, där är det ju jag som sätter gränserna.
Kanske gifter jag mig med prinsen, flyttar till Seattle, lär mig spela alla instrument som finns och startar en enmanna-orkester som blir världsberömd, jag gör en skiva som aldrig slutar sälja, jag och min prins lever på royalties resten av livet och dör och begravs brevid varandra, fortfarande lika kära som den gången han stod i mitt rum (svettig efter att ha klättrat upp för husväggen, men ack så stilig!) och viftade med Seattle biljetterna.
Det vore något.
casino roYale
Mina förväntningar är höga.
Update:
Den bästa bond-filmen sedan Sean Connery!
A merry little christmas
Idag pyntade jag våran fina gran. Fick använda en stege såklart, vingligt men det hela slutade bra.
Lite kåda mellan fingrarna.
Jag hittade också ett gammalt brev som det stod Feliz Navidad på. Ett år gammalt ungefär, skriven av någon som jag tror tyckte om mig vid tiden. Fint, och jag blev tårögd. inte av själva Feliz Navidad:et då, men ja.
Känns fint att någon la ner så mycket tid på mig.
Joyeux Noël!
madre
paow!
Den är stor och fin, toppen slår i taket. Pappa var tvungen att köpa en ny julgransfot, den gamla klarade inte av att hålla den väldiga granen upprätt. Vi har 3,40 m i takhöjd så ni kanske förstår.
Knäppt egentligen att man tar in ett träd och pyntar det.
Maybe this christmas - Ron Sexsmith
de magiska numren
Kan inte påstå att magic numbers tillhör mina favoriter, utan går mest för min kära moders skull.
Ni kommer att få en liten rapport på hur det var senare, om jag inte fastnar vid metroid. Mhm!
Det har blivit lite sisådär med mina inlägg, men det är jullov! Jag kan inte koncentrera mig, jag BEHÖVER INTE koncentrera mig! Underbart!
Puss på er!
Inbördeskrig
L-O-V. Ljuva lov.
Iallafall så bad Anders mig att läsa julevangeliet på avslutningen. Då säger man inte nej, eftersom han faktiskt valde mig av alla de elever som han har. Vilket ärofyllt uppdrag, och jag ska läsa så långsamt att ni spyr av boredom. Sådeså.
Han nämnde också att jag var "harmonisk" och "glad". Harmonisk? det är nog inte det första jag skulle säga om mig själv. Ibland känns det snarare som att jag är ett inbördeskrig på två ben. Men det känns bra att jag utstrålar någon form av harmoni, dock har jag hitills varit väldigt, väldigt omedveten om detta.
Imorgon ska jag också träffa en söt pojke. Bättre start på jullovet får man leta efter!
Fast jag måste pallra mig upp 5 på morgonen, inte nice.
Men vad gör det? Mer tid att vara vaken på. Eeeh.
It's too windy!
Kan man gör annat än älska den här mannen?
ahhh tuesday mornin'
Glömde både mitt buss och tunnelbanekort imorse.
Stod där på medborgarplatsens nedgång och tittade på skylten som lyste "Hässelbystrand 1 min" och letade frenetiskt i fickorna. Helvete också, inget kort där.
MEN! som tur är har de en fiffig automat brevid luckan, så istället fick jag leta reda på några småpengar och köpa en biljett. Hade en tia i plånboken, plus en femma och några enkronor. Dum som jag var räknande jag helt kallt med att jag hade sex stycken enkronor. Självklart inte, utan när jag hade stoppat i fem stycken glodde femman på mig ensam nerifrån plånboken. HELVETE. Varför var jag så smart och tänkte att jag skulle spara femman, jag menar, i vanliga fall hade jag bara slängt i femman och tian som ingenting men idag.
Stressad och fruktansvärt förbannad la jag ner femman, tog min biljett och även fast jag betalade 4 kronor för mycket fick jag inget tillbaka. Jag sparkade lite halhjärtat på automaten och svor för mig själv.
När jag kom ner för trapporna såg jag tåget åka iväg framför näsan på mig.
Svisch.
"Vällingby 4 min"
It's all a bluur
Ja, på tal om posering.
Brandman? Nej, elak gubbe såklart
Tim, som sitter koncentrerat och ritar svarar efter en stunds betänketid: "Vet inte"
Så fortsätter han att rita, det ser ut att föreställa någon gigantisk klo-hand. Man kan nästan höra hur han tänker, och slutligen kommer svaret.
Tim: "Jag ska bli en elak gubbe!" Han fnissar som att han just sa något förbjudet "Jag ska ha långt skägg och en käpp. Sen så ska jag sitta på en stol och läsa en tidning, och när barnen kommer på besök ska alla trilla på min käpp fast jag ska bara sitta och läsa min tidning. Som att ingenting hänt!" Han ser nöjd ut.
På något sätt verkar det som att barn vill missbruka den makten man automatiskt får som vuxen. Jag kommer ihåg när jag var liten, så brukade jag och Daniel fantisera ihop olika scenarier där vi som vuxna var riktigt elaka mot små snorungar. Våran favorit var att vi skulle bli lärare och hänga upp chipspåsar i taket så bara vi nådde, och sedan skulle barnen få stå och se på när vi smaskade i oss chipsen. Sedan fanns det förstås värre scenarion som innehöll både käppar och kvarsittning.
Förstår inte tjusningen i detta längre.
(Tim, min kusin som är 8 år verkar dock ha lite sadistiska framtidsplaner)
