toujours

Jag ser din tjej stå i kassan på A Days March i korsningen Östgötagatan/Åsögatan. Mitt blod isar sig i, det pirrar till i benen. Jag går förbi skyltfönstret och ser henne lyfta upp en låda under disken samtidigt som hon kastar sitt långa bruna hår över axeln. Hon är fruktansvärt vacker, markerade kindben, stora läppar, glänsande hår. Något franskt vilar över henne, en Audrey Tautou, eller kanske ännu mer Sophia Loren. En klassisk skönhet helt enkelt. 
Jag ska köpa en tröja till L i julklapp men nu kan jag ju inte gå in. Vet hon vem jag är? Har hon sett bilder på oss? Har hon stalkat mig på internet, precis som jag stalkat henne? Ska jag gå in och säga som det är, att jag är ditt ex? Eller låtsas som ingenting? Båda alternativen känns vidriga. Jag vet för mycket, jag har många sena timmar av internetscrollande på hennes namn. En period var hon mer intressant för mig än vad du var. 

Jag går förbi och hoppas att hon inte hann se mig stirra. När jag kommer hem slänger jag mig på soffan och går in på din instagram. Du har tagit bort bilden av henne i ditt flöde... Är det slut? En lättnad sprider sig genom kroppen. 

 

Butiken ligger ett stenkast från min lägenhet och jag går förbi där minst två gånger per dag. Efter att jag sett henne där kollar jag in varje gång jag går förbi, jag kan inte låta bli.