fake empire
Jag gråter när du somnar. Vi ligger bredvid varandra i din lilla säng, 90 cm, i din lilla lägenhet, 17 kvm.
Du säger ta det lugnt, Agnes. Du håller om mig.
Du har ingen tröja på dig.
Jag skakar av gråt. Dina armar känns som is runt mig. Ta bort dom vill jag skrika.
TA BORT DINA JÄVLA ARMAR.
Men det kommer bara gråt. Gråt och gråt.
Luften stannar i lungorna. Inget kommer in och inget ut.
Du är så trött. Så lugn.
Vacker med trötta lockar och trött andning.
Vacker med trötta lockar och trött andning.
Jag går runt runt i det lilla rummet och försöker andas. Sätter mig på golvet.
Snyftar.
Mina ben är bara och jag känner mig liten i din tshirt.
Agnes.
Kom och lägg dig.
Slappna av.
Andas.
JAG KAN INTE
FATTAR DU INTE DET
Jag vill dö tänker jag.
Men jag går tyst över golvet och lägger mig i din famn.
Din trygga jävla famn. Där känner jag mig hemma.
Sen somnar du och jag slutar gråta. Det finns inget kvar.
Inget i dig, ingeting bakom det där nakna bröstet som rör sig tungt
Upp och ner.
Innan jag somnar tänker jag att det är slut. Nu är det slut.
Kommentarer
Trackback
