jag bara undrar, ska det vara såhär?
Ett gäng med killar stirrar på mig när jag går förbi dem. Jag lyssnar på musik och ser hur ledarens mun öppnas och säger något, han ser kaxig ut.
Jag känner mig äcklig. Äcklad.
Snabbt tar jag mig förbi, känner deras blickar bränna i nacken. Ska det vara såhär?
Det är lördagkväll och jag och mina vänner dansar på ett fullt dansgolv. Det är mörkt och vi är fulla, på alkohol, och på liv. Killarna där inne svansar runt oss, de är också fulla. (Är det en ursäkt?)
När de går förbi tar de tag om min midja. Jag krymper. Krymper som människa. Men han skulle ju bara förbi
Och det är trångt här.
Nästa som går förbi tar på min rumpa.
Han märkte det nog inte ens.
Vi knuffar bort de som blir för närgångna. Det är många, de är överallt och vi är så få.
Ibland blir jag rädd. En gång när jag var hos optikern trodde jag att jag skulle bli våldtagen.
Han var en medelålders man och tog med mig långt in bakom butiken, in i ett rum som mer liknade en cell.
Så låste han dörren. Han låste! Jag kallsvettades och tänkte ingen kan ju höra mig skrika här, fan.
Fast inget hände. Jag skämdes när jag gick därifrån, han var ju proffsig. Hederlig. Tänk att jag tänkte så.
Kommentarer
Trackback
