toujours

Vi gick på Sveavägen, eller jag tror i alla fall att det var det, vi var nära Hötorget och den kyrkan som ligger där. Det var förmiddag en lördag och sen höst, luften var krispig och det ångade om våra andetag. Huden som inte var täckt med lager av tyg började sticka efter vår långa promenad. Hand i hand gick vi, precis som vi gjort säkert hundra helger innan, men just denna dag minns jag så tydligt. När vi kommer till ett övergångställe ber jag dig om en kyss, och då kysser du mig. Går inte att beskriva hur värmen från din mun fördes över i mig. Hur fantastiskt mjuka dina läppar var, är. Minns att knäna vek sig under mig.

Det förvånade mig att min kropp fortfarande kunde reagera så starkt på en kyss från dig. Kärleken för dig slog till mig, fastän vi kysstes dagligen var denna så unik. Pirr, det pirrade i hela mig för en sekund. Känslan av att vilja ha mer.