How do you do it?
Borde skriva om dig. Hur djupa dina ögon är, hur klyschigt det än är, hur löjligt, fånigt, whatever, så sugs jag ner i dem. Grönbruna, stora, kloka. Jag undrar om det finns något mer där bakom, något som inte syns igenom. Dina stora händer får mig att rysa när de tar tag i min midja. Varje gång vi ses blir jag förvånad, jag förvånas över att jag vill träffa dig igen. Jag förvånas över att du skapar känslor i min mage. Förvånad över hur bra, lugn och trygg du är.
Sen så kan inte omständigheter hjälpas. Och hur mycket jag än tycker om de där grönbruna ögonen och hur bra de än får mig att må, så saknas fortfarande en bit i mig. En bit som inte ens du, som lagar allt annat i mig, kan ersätta.
Kommentarer
Trackback
