toujours

Senast i dag gick jag och tänkte att jag lagt mitt sista ord om dig. Lagt, skrivit, sagt, skrikit, viskat. Det går nog inte, som med allt annat som inte går. Går inte ihop, går inte isär, fungerar inte osv. Du går inte, och jag suckar för mitt hjärta vrider sig ut och in. Det pumpar och skriker och rycker efter något, någon, samtidigt som det är så fantastikt rädd. Jag har så mycket hjärta att dela, jag kastar ut bitar här genom fönstret kom och ta! Vem som helst får! Ser ni hur det regnar? Ser ni?
Och min säng är förstor. När jag köpte den så trodde jag att den skulle delas, precis som med allt annat. Men det finns ingen att dela något med här, här i mitt lilla rum. I mitt lilla universum. Lilla lilla lilla rummet.