toujours

Jag vet inte vad jag har gjort med min blogg. Allt jag vet är att jag såg en pjäs idag (Petra von Kants bittra tårar) och när Petra bröt ihop över Karin var allt så trovärdigt. Det är sjukt, som om hon hade observerat mig få mitt hjärta krossat. Jag ville gråta lite, men inte ens en ynka tår föll.


Jag har kommit på att typ 80% av all tid i mitt liv ägnar jag åt teater, och ändå vågar jag fortfarande inte säga att jag vill bli skådespelerska. Argh.