toujours

Jag sitter här och gråter för jag insåg just att jag inte har en aning om hur bra säkerheten när när man transporterar radoaktivt avfall eller hur man skriver en formel som beskriver atomens sönderfall.
Jag har utvecklingsamtal imorgon och antingen avgudar Jan mig verkligen eller så är han hemligt förälskad i min mamma.
En kombination kanske.
Mest av allt önskar jag att min fysiklärare plötsligt inser hur bra vi är och struntar i prov och debatter eftersom att det är så uppenbart, prov och debatt är onödigt. Varför ifrågasätta våran talang för ämnet.


Nu ska vi se om jag kan läsa mina blöta papper om kärnavfall.
Snart får jag mina glasögon.