toujours -

du ligger med andra nu nu nu nuu NUUUUUUUUUU

Plötsligt minns min kropp dig, och dina andetag i min nacke får varje muskel att spänna sig

och din hand på min midja. Din hand som rör sig från min midja och neråt.

Jag vet inte hur jag ska kunna värja mig, jag vet inte ens om jag vill.

På debaser sitter du i svart rock och röd piké, du sitter precis bredvid mig och skrattar. Jag kan bara längta, jag längtar efter att få vara själv med ditt skratt. Och dina lockar faller ner i framför dina ögon som ridåer för att jag ska slippa se in i dom. Mitt synfält krymper och du växer, det svarta och röda som är du är det enda jag vill se.

Men du ser inte mig, du ser sms på din telefon som är från någon, jag vet inte vem, någon som är ny och kul och fräsch och med en smalare midja och med en mer normal inställning till gulliga djur.

Jag vill ställa mig upp och skrika, SE MIG! GÅ HEM MED MIG ISTÄLLET!!!!!!!!!!! JAG VILL BARA HA DIG DIG DIG!

Inget kommer så jag dricker och stirrar och skakar istället, jag vill verkligen gråta nu. Och din telefon piper hela jävla tiden, ljudet gör mig knäpp. Debaser gör mig knäpp och jag hatar alla människor som är där, alla män jag inte känner och aldrig någonsin vill lära känna, alla män som är så fula och tråkiga i jämförelse med dig. Alla män som går runt med skägg som ser ut som könshår och urringade tröjor.

En annan dag är det en varm kväll, det är fuktigt i luften och dina ben lyser i sin vithet. Vi skrattar, försöker bota en bakfylla och en kemisk ångest. När jag går in i vardagsrummet spelas Brännö serenad och jag vill gråta men gör det inte. Du ligger i mitt knä, bara att du är bredvid gör mig upphetsad med jag säger inget. Jag får dra händerna genom dina lockar och jag tänker att kanske räcker det här.

Jag älskar dig så att jag dör, jag dör jag dör jag dör. Min kropp förmultnar av ömhet, det är inte normalt men vad är. Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan sjunger håkan, sprid ut bensinen över solnedgången forsätter jag tyst.

2013-07-27 @ 19:49:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Crazy for you but not that crazy

Efter vi hade sagt hejdå i korsningen Götgatan/folkkungagatan gick jag hemåt med märkbart lätta steg. Väl inne i lägenheten föll en trötthet över mig, tung och varm som en blöt filt. Hans sms kom ganska så snart efter det att jag borstat tänderna, och jag rodnade.
Jag övervägde hans förslag en stund, men jag orkade inte, var för trött och nykter för att nappa. Inte ikväll, tänkte jag, kanske en annan kväll. Det är inte det att jag inte vill, jag vill bara inte tillräckligt mycket. Fast så kunde jag inte svara såklart. Med den insikten föll jag in i en djup sömn och jag vaknade nästa morgon utan en tanke på honom, hans förslag eller på kvällen vi hade delat. Som ni kanske kan räkna ut blev det ingen annan kväll heller, och inför det är jag totalt likgiltig.

2013-07-18 @ 16:18:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Stockholmsnatt!!!!!

Rulltrappan i medis tunnelbanestation står alltid still. Den får inte kallas rulltrappa, ta bort rull för den rullar aldrig.
På väg hem kliver jag över gamla sugrör, snus och systemetpåsar som fastnat i de randiga trappstegen. Dammet från tusentals människor på väg någonstans.

Jag går ibland hem med människor bara för att inte vara ensam. Det är hemskt att vara ensam, speciellt när man är full och väldigt väldigt sugen på att somna in i någons armar. Vem som helst kan det vara, men gärna någon het som kan kyssas och kan ta tag i en när man är på väg att gå. Jag är inte så svår sisådär kl 02.45 en onsdagskväll. Men min ångest är svår och den får ingen veta av, den försvinner lite för varje öl. Åh vad jag älskar öl!

2013-07-14 @ 01:09:29 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag gillar henne men ibland så blir hon arg

Alla dagar är bakfylledagar och i min kemiska ångest drömmer jag om hans skägg, på jobbet, i kassan, på golvet, bakom vykorten till vänster om rulltrappan.

Jag kan bara lyssna på svensk popmusik. Ju löjligare desto bättre, jag kanske skulle uppskatta mauro scocco ikväll. Mitt rum är 19 kvm soptipp och idag tog jag tag i en tom påse, i en ansats att slänga den men hejdade mig och la tillbaks den på fönsterbrädan. Bland smutsiga kläder och tomma ciggpaket. Bland mina dåliga dikter och halvurdruckna ölglas.

Det spritter i min kropp så fort jag är själv. Finner inte ro till något förutom att läsa i solen. Men bara knausgård, han lugnar och förtrollar och taggar på samma gång. Hans ord är förströelse och förståelse, vissa stycken läser jag om och om igen för att få ut varenda ord, varenda liten känsla som möjligt kan rymmas på en sida.

2013-07-08 @ 22:01:25 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()