you keep me under your spell
Ångest i bröstet för man gjorde något kvällen innan när fyllan bestämde över ens handlingar.
Det är tryggt och lätt men samtidigt förbjudet och svårt, vilket gör allt oemotståndligt, en passion så stark att man kan ta tag i den. Men efteråt, när berusningen och magin är borta finns bara den där jävla ångesten.
Det är tryggt och lätt men samtidigt förbjudet och svårt, vilket gör allt oemotståndligt, en passion så stark att man kan ta tag i den. Men efteråt, när berusningen och magin är borta finns bara den där jävla ångesten.
I cant eat I cant sleep I do nothing but think of you
I want to drive you trough the night down the hills
Kvällen är det bästa jag har. När det blir mörkt utanför fönstret och mina föräldrar sover, då pirrar det i mig. Jag kan sitta i mitt fönster och röka, in och ut med andetag, känna hur det rivs i lungorna. Den beska smaken.
Sen så pirret, och jag tänker på allt som rör om i mig. Allt sorgligt och allt lycklig, de två känslorna är så starka. Jag har nästan inget mellanting i mitt liv, antingen är det jag-vill-bara-dö-sorgligt eller låt-mig-stanna-tiden-lyckligt.
Då sitter jag där och känner kall höstluft smyga in i rummet. Blanda ihop sig med sensommaren. Låter pirret styra tankarna. Låtsas att Stockholm är en stad full av myller och rum jag inte vet något om, låtsas att det är okänt och mörkt, mystisk.
Om att dö
Har tänkt på dig konstant sedan igår. Kunde inte sova inatt, är inte hungrig. Ingenting funkar i mig, det är som att hela mitt försvar bröts ner igen. Samtidigt var det nog den bästa dagen på länge, ville inte hem, ville inte gå, ville inte träffa någon annan person i hela världen.
Men så ska jag inte känna, för det blir bara fel. Det gör mig så fruktansvärt olycklig. Hela kroppen känns slö, mitt hjärta flimmrar. Jag väntar på något, vadsomhelst. Mest att du ska ångra dig.
Kanske så vill jag bara ligga med dig. Fast igår när du blundade kollade jag på dig i smyg och tänkte på hur det känns att kyssa den där delen mellan kind och hals, dra näsan över käkbenet.
Håkan sjunger vad jag bryr om är dina armar om mig även om jag vet att jag måste glömma dig.
Tänkte att jag skulle skicka dig ett brev
How do you do it?
Borde skriva om dig. Hur djupa dina ögon är, hur klyschigt det än är, hur löjligt, fånigt, whatever, så sugs jag ner i dem. Grönbruna, stora, kloka. Jag undrar om det finns något mer där bakom, något som inte syns igenom. Dina stora händer får mig att rysa när de tar tag i min midja. Varje gång vi ses blir jag förvånad, jag förvånas över att jag vill träffa dig igen. Jag förvånas över att du skapar känslor i min mage. Förvånad över hur bra, lugn och trygg du är.
Sen så kan inte omständigheter hjälpas. Och hur mycket jag än tycker om de där grönbruna ögonen och hur bra de än får mig att må, så saknas fortfarande en bit i mig. En bit som inte ens du, som lagar allt annat i mig, kan ersätta.
sommarnatt 2011
Tänk att bo själv
Känner mig som 17 år igen. Vill bara bli full, kedjeröka, dansa. Ligga i en främmande säng med en främmande pojke och hångla. Vara vaken hela natten, sova på dagen. Inte veta något om vad som händer om en vecka, bara leva för kvällen och stunden.
dag nånting av nånting
Fick en saknad attack idag. Kändes konstigt eftersom att jag gått utan i typ en hel vecka.
Det som händer när jag känner sådant är:
1. Bli akut sugen på cigg
2. Röker en cigg och känner tryck i hela kroppen
3. Blir gråtfärdig men kan inte gråta
4. Måste, måste greppa telefonen och ringa. Men hejdar mig i sista sekund (såklart)
5. Sätter på musik som ger minnen
6. Lever i den känslan i kanske 10 min. Känns på ett ungefär som nervositet, pirr, ensamhet, hat, ilska, kärlek. Alla känslor på samma gång, typ.
7. Slutar ofta med att jag går ut för att jag inte står ut att vara kvar i rummet.
foto&cigg
